För en vecka sedan så befann jag mig i en intressant
klassrumssituation som för mig har väckt många tankar och funderingar.
Jag, som lärarstudent, satt längst bak i klassrummet och observerade
en lågstadieklass under deras lektion om människokroppen.
Läraren förklarade olika komponenter av en kropp och skulle precis
börja prata om nervsystemet när läraren ställer en fråga till klassen.
”Vad är det som gör att man känner? Att man kan känna?”.
En elev räcker upp handen. ”Känslor!” svarar då eleven stolt.
Klassen instämmer och läraren börjar förklara skillnaden.
”Ja, man känner med känslor. Men det finns ju något som gör
att ni känner med fingrarna! Känslor känner ni i hjärnan, känsel sitter i nerverna.”.
Eleverna funderar, för de visste inte skillnaden mellan känsel och känslor.
Man känner ju med båda? Eleverna får då tänka om och omvärdera den kunskap
de redan hade. Vad är känsel? Och vad är skillnaden mellan känsel och känslor?
Eleverna assimilerar och ackommoderar. Som Roger Säljö beskriver i
boken Lärande skola bildning så innebär assimilation tillägg av kunskap
från redan tidigare känd kunskap, och ackommodation innebär att vid
tillägg av ny kunskap omvärdera det man redan vet.
I detta fall så får eleverna ett begrepp presenterat för sig, känsel.
Eleverna trodde sig redan veta vad detta betydde i form av begreppet känslor.
När eleverna sedan får förklarat för sig att sådant inte är fallet och får skillnaderna förklarade för sig så startar en tankeprocess.
Eleverna måste nu omvärdera den kunskap de redan har och samtidigt utveckla en förståelse för skillnaden mellan dessa två begrepp - de måste ackommodera.
Man kan känna på olika sätt! Detta tyckte jag var en otroligt intressant situation.
Vi vuxna vet skillnaden mellan känsel och känslor, och vi vet också att
det finns olika sätt att känna på.
Men något som för oss äldre kan anses som självklart kanske inte alls är
lika självklart för ett barn.
Hur tänker ni andra kring detta? Har ni varit med om en liknande situation själva?
//Emma
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMycket bra och konkret koppling till kognitivismen! Hoppas jag hittar en lika bra jämförelse till min uppsats. Däremot vet jag inte om jag upplever att det är lika självklart hur det fungerar med känsel, tycker det känns som en extremt komplex funktion i kroppen och jag förstår att barnen blir lite förvirrade och frågande.
SvaraRaderaHur som helst tack för ett mycket väl skrivet inlägg och ett riktigt bra exempel och ackomodation, bra jobbat!
Definitivt! Instämmer i vad du skriver! När denna klassrumssituation inträffade så blev jag helt lyrisk och började skriva omedelbart. Det var så otroligt intressant att se detta ur ett helt annat perspektiv än vad jag kanske hade gjort om jag inte auskulterade. Tack för feedback! :)
RaderaSå underbart att hitta en så tydlig koppling till kognitivismen! :D Intressant det där med känsel och känslor. Tänk om de är kopplade till varandra ur ett behavioristiskt perspektiv, alltså genom association? När man slår sig gör det ont och man blir ledsen; man känner känslan av smärta och känslan av nedstämdhet eller ilska samtidigt. Kan det vara så att det är inlärt genom att man associerar det onda med att bli ledsen för att det är det man fått lära sig? Som liten får du snabbt lära dig att det är synd om dig om du slår dig. Jag har testat att inte uppmärksamma när min dotter slår sig, hon försöker lära sig att gå och ramlar mycket. Varje gång jag blir rädd och kastar mig efter henne för att tycka synd om henne och trösta henne så gråter hon. Varje gång jag låtsas som att jag inte ser så gör hon inte ett ljud ifrån sig och fortsätter med sitt. Har testat så många gånger och det är samma visa varje gång, allt hänger på min reaktion. Nu kanske jag kom in på ett annat spår här, men det är så intressant :)
SvaraRaderaMycket bra inlägg! :)
// Linn
Intressant reflektion! Så kan det mycket väl vara, det är inget jag uppmärksammat! Jag känner dock flera barn som gör så som du beskrivit! När barnet slår sig så kollar hen näst intill efter om någon förälder uppmärksammat att barnet har ramlat. Om barnet får ögonkontakt så börjar hen omedelbart att gråta. Om föräldern inte ger barnet uppmärksamhet när barnet slår sig (vid mindre saker) så brukar barnet fortsätta med sin dag. Jag tror det är, precis som du skriver, att barnet söker uppmärksamhet och vill att föräldrarna ska tycka synd om denne. Tack för feedback! :)
RaderaDetta var ett jättebra exempel på en lärande situation där man måste omvärdera sina kunskaper. Du visar och förklarar väldigt bra i ditt inlägg om just hur allting kanske inte är självklart för de barn som vi kommer att undervisa. Det var även väldigt bra tycker jag att du förklarade kort om när barnen assimilerar och ackommoderar :)
SvaraRadera// Linn
Tack för feedback! :)
RaderaVilket bra exempel på ett lärande situation du observerat! Jag förstår hur du tänker när du säger att vi vuxna kan skilja på känslor och känsla. Men jag kan nog också säga att jag själv även som vuxen har svårt för detta, så även jag assimilerar och ackommoderar rätt mycket till vardags just kring dessa känslor. Vad det kan bero på? Ingen aning, kanske beror det på att jag fortfarande vill vara ett barn? haha
SvaraRaderaAssimilation och ackommodation är inte något som slutar efter du blivit myndig, utan det är en stor del i det livslånga lärandet! Så det är inte alls konstigt, alla gör det! Det jag tycker är så intressant med just ovanstående exempel är att det verkade som att majoriteten av klassen inte heller visste skillnaden! Men sedan så är jag också en människa som älskar att grotta ner mig i sådana här situationer. Och alla är vi barn i någon form. När man slutar vara barn så är man inte vuxen, då är man tråkig! ;)
RaderaVilken bra lärande situation utifrån det kognitiva perspektivet du har fått uppleva under din auskultation. Den är verkligen tydlig och du beskriver det väldigt bra, man får en bra bild av vad du sett. Som du skriver, det som är självklart för oss vuxna är inte säkert att det är lika självklart för barnen. Jag håller med, mycket intressant!
SvaraRaderaTack för feedback! :)
RaderaFint inlägg!
SvaraRaderaNär jag läser inlägget inser jag hur klurigt det är med ord och dess betydelse, att det kan betyda så många olika saker. Vad bra förklarat utav läraren och bra reflektion ifrån dig!